Den bestämda dåtiden

Det här övar du

• Välj di, dı, du eller dü efter den sista vokalen.
• Använd t i stället för d efter en tonlös konsonant.
• Ställ en dåtidsfråga med den separata partikeln.

Förklaring

Ändelsen

Den här dåtiden är för en händelse du framställer som avslutad och känd. Ändelsen är -di, -dı, -du eller -dü, efter stammens sista vokal. geldim betyder ”jag kom”, aldım betyder ”jag tog den”, okudum betyder ”jag läste”, och gördüm betyder ”jag såg”. I en affär betyder samma aldım ”jag köpte den”. ”Jag” är det avslutande -m, och ”du” är -n, så ”du kom” är geldin.

När d blir t

Om stammen slutar på en tonlös konsonant blir d till t. De konsonanterna är ç, f, h, k, p, s, ş och t. gitmek slutar på t, så ”jag gick” är gittim. Behåll inte d, och gör inte stammens t till d. baktım betyder ”jag tittade”, och içtim betyder ”jag drack”. Det här suffixet börjar med konsonant, så dåtiden mjukar inte upp stammen på det sätt en ändelse som börjar med vokal gör.

Frågor och nekande

Frågepartikeln förblir ett eget ord, och den följer dåtidsformens sista vokal. Geldin mi? frågar ”Kom du?” Aldın mı? frågar ”Tog du den?” eftersom aldın har ı. Nekande sätter -me eller -ma före dåtidsändelsen: gelmedim, ”jag kom inte”. Nekandet börjar med konsonant, så t i git- stannar, och suffixet behåller d: gitmedim, ”jag gick inte”.

Exempel

1. Geldim.Jag kom.
2. Gittim.Jag gick.
3. Aldım.Jag tog den.
4. Geldin mi?Kom du?
5. Gelmedim.Jag kom inte.

Vanliga misstag

• Preteritum av gitmek är gittim. Att mjuka upp t till d hör till gidiyorum, inte till det här tempuset.
• gitmedim behåller stammen t och använder d i -di, eftersom -me står mellan dem.