Att säga är

Det här övar du

• Lägg till den personändelse som stämmer med ordets sista vokal.
• Sätt in buffertkonsonanten y när ”jag” följer efter en vokal.
• Ställ en fråga med den separata partikeln, och neka med değil.

Förklaring

Personändelserna

Det finns inget separat verb för ”är”. Personändelsen fästs på ordet, och dess vokal kopierar bara den sista vokalen. öğretmen slutar på e, så ”jag är lärare” är öğretmenim, inte en rundad ändelse kopierad från ö. ”Du är student” är öğrencisin, eftersom öğrenci slutar på i. ”Han” eller ”hon” lägger inte till något: O öğretmen. Slutvokalerna a ı tar ı, o u tar u, och ö ü tar ü.

Buffertkonsonanten y

Om ordet slutar på vokal behöver ändelsen för ”jag” buffertkonsonanten y. öğrenci slutar på i, så ”jag är student” är öğrenciyim. Utan det y är öğrencim ett annat ord: ”min student”. Samma buffert finns i hastayım, ”jag är sjuk”, eftersom hasta slutar på a och ändelsevokalen är ı. ”Du” börjar med s, så det finns inget y: öğrencisin och hastasın.

Frågor och nekande

Frågepartikeln skrivs för sig: mı, mi, mu eller mü. Dess vokal följer den sista vokalen före den, och personändelsen sitter på partikeln. Öğretmen misin? betyder ”Är du lärare?” Yorgun musun? använder mu eftersom yorgun har u. Det finns fortfarande ingen buffert: Hasta mısın? Nekande använder değil, som behåller sin egen vokal. Öğretmen değilim betyder ”jag är inte lärare”. För ”han” eller ”hon” stannar du vid değil: O öğretmen değil.

Exempel

1. Öğretmenim.Jag är lärare.
2. Öğrenciyim.Jag är student.
3. Öğrencisin.Du är student.
4. Öğretmen misin?Är du lärare?
5. Öğretmen değilim.Jag är inte lärare.

Vanliga misstag

• Håll partikeln skild. Öğretmen misin? är två ord, och vokalen är mi eftersom den sista vokalen är e.
• değilim kopierar inte substantivet. ”Jag är inte lärare” är Öğretmen değilim.